Det var en gång två svenskar och en tjeck...
Förra säsongen var Vancouver Canucks ett lag på dekis. Trots förlusten av Cory Schneider - en av ligans bästa målvakter - till New Jersey Devils var man optimistiska. Vad som sedan utspelade sig i British Columbia var ett fiasko av monumentala proportioner. John Tortorella fick inte laget att flyga så högt som man ville, Roberto Luongo försvann till Florida och när säsongen summerades var Canucks hela åtta poäng från en wild card-plats till slutspelet. Detta fick så klart följder: Tortorella fick toksparken och i april månad klev legendaren Trevor Linden in som President of Hockey Operations. Vad som hänt sedan dess är imponerande.
Trevor Linden började att bygga om i organisationen uppifrån innan han tog tag i truppen inför den här säsongen. Den första maj annonserades anställningen av Lindens förre detta lagkamrat under sin aktiva karriär, Jim Blenning, som General Manager. Blenning hämtades från Boston Bruins där han haft rollen som Assistant General Manager. Inför den här säsongen plockades, den i NHL oprövade, coachen Willie Desjardins in från AHL-laget Texas Stars där han avslutade på bästa sätt: Genom att vinna Calder Cup. Istället för att hämta in gamla rävar som varit med i hetluften i form av tidigare anställningar i dessa positioner har Linden byggt nytt och fräscht. Vancouver var ett spännande lag när han ledde laget på isen.
Blennings första uppgift, i princip, var att stärka upp målvaktssidan. Och som man gjorde det. Med svenska ögon var det lite trist att målvaktsparet Läck/Markström splittrades men Markström har haft oflyt samtidigt som han inte har tagit chansen när han fått den. In kom superstjärnarn Ryan Miller. För Eddie Läck är det här en perfekt chans. Han är inte riktigt redo för att tackla förstakeeper-rollen i Nucks än men med Ryan Miller att ta lärdom av ser framtiden ändå ljus ut. Markströms kräftgång fortsätter däremot, med ett envägskontrakt var han tvungen att gå igenom waivers när Vancouver skulle skicka ner honom till AHL. Inte en enda klubb högg och Markström återfinns nu i Utica Comets. Hur Miller togs emot av Läck? Såhär. Strombone1 är för övrigt Roberto Luongo. Mycket underhållande, om ni frågar mig.
In har även bland annat tuffingen Derek Dorsett (från Rangers) och backen Nick Bonino (Anaheim) kommit. Men den viktigaste pusselbiten ute på isen stavas ändå Radim Vrbata. Tjecken, med ett alldeles speciellt sinne för målet, hämtades från Arizona (tidigare Phoenix) och i samarbete med bröderna Sedin, som inte heller gjorde många glada förra året, har den halvdassiga offensiven i Canucks fått sig ett rejält uppsving. Radim Vrbata är inte, och har aldrig varit, en Steven Stamkos eller Alexander Ovechkin. Men hans målsinne är fullgott och i kombination med bröderna Sedins sinne för spelet och speluppfattning ser Vancouvers offensiv riktigt stabil ut. Det tunga tappet av Ryan Kesler (Anaheim) har inte varit så märkbart som man kunde tro.
In har även bland annat tuffingen Derek Dorsett (från Rangers) och backen Nick Bonino (Anaheim) kommit. Men den viktigaste pusselbiten ute på isen stavas ändå Radim Vrbata. Tjecken, med ett alldeles speciellt sinne för målet, hämtades från Arizona (tidigare Phoenix) och i samarbete med bröderna Sedin, som inte heller gjorde många glada förra året, har den halvdassiga offensiven i Canucks fått sig ett rejält uppsving. Radim Vrbata är inte, och har aldrig varit, en Steven Stamkos eller Alexander Ovechkin. Men hans målsinne är fullgott och i kombination med bröderna Sedins sinne för spelet och speluppfattning ser Vancouvers offensiv riktigt stabil ut. Det tunga tappet av Ryan Kesler (Anaheim) har inte varit så märkbart som man kunde tro.
Vrbata har aldrig gjort bättre än 62 poäng på en säsong men i sällskap av two Swedish twins ser det ut att bli ändring på det. På de 26 matcher han har spelat i år har det blivit 23 poäng, vilket med ett konstant snitt skulle ge 72 poäng. Man kan inte förneka att de tre har en speciell kemi ihop och med Radim Vrbatas speciella egenskaper ser det inte bara bra ut. Det underhåller. Såhär såg det ut i nattens förlustmatch mot Ottawa (4-3 OT) till exempel.
Idag huserar Det Nya Vancouver på andra plats i den alltid stenhårda Western Conference. Med 38 poäng på 28 matcher har man satt ribban för resten av säsongen. Alla lag har sina dippar men årets upplaga av Canucks ser starkare, smidigare och hungrigare ut än förra årets. Man spelar med en helt annan frenesi och bör kunna sno åt sig en slutspelsplats. När lag som Colorado, Dallas, San José och L.A. huserar utanför topp-5 i Western Conference har Canucks ett gyllene läge att sparka på dessa medan de ligger ner och cementera sin vår redan nu under vintern. I slutspelet kommer man, om man fortsätter såhär, att gå in utan underdogstämpel, men det är nog få som kommer att tro att man ska gå hela vägen. Visst, det är 54 matcher kvar. Säsongen är ung. Men Vancouver Canucks är här för att stanna. Hoppas jag.
Med Trevor Linden, Jim Benning och Desjardins vid sidan av isen ser inte bara laget spännande ut. Hela klubben har fått sig en uppfräschning. Linden är avgudad i Vancouver. Jag vet, jag har själv varit där och pratat hockey med lokalbefolkningen. Många sa (och skrev online) att Linden riskerar sitt rykte som stadens hjälte om det här inte faller väl ut. Men ingen tvivlar på hans kärlek till laget och staden. Med det i åtanke tror jag att Vancouver kommer att bli en maktfaktor att räkna med om några säsonger. Allt innan dess är en bonus.
Trevor Linden har bara börjat.
Trevor Linden har bara börjat.
FOTNOT: När en spelare med envägskontrakt skickas ner till AHL måste han passera något som kallas Waivers. Vi kommer att gå igenom detta närmre, men i korthet innebär det att en spelare med envägskontrakt på waivers kan bli uppsnappad av en annan klubb utan betalning åt andra hållet.
