openice.blo.gg

Inom några få dagar har hockeyvärlden tappat två stora legender. Viktor Tikhonov gick ur tiden igår. För att förstå denne mans storlek rekommenderar jag SVT's fantastiska dokumentär om "Den ryska superfemman". TIkhonov var en ikon och hockeyvärlden sörjer honom stort. Född den 4 juni 1930 och Tikhonov avled igår, den 24 november 2014. 

 

Igår kablades även nyheten om Pat Quinns bortgång ut. Pat Quinn är för mig Toronto Maple Leafs, även om han fick sparken därifrån redan 2006. Men han försvann inte från NHL för det. Ska vi ta det från början?

 

*Under dessa år pendlade Quinn mellan istid i NHL och farmarligorna. 

 

1977 hoppade Quinn på tåget som tränare och hans första anhalt var Philadelphia där han blev assisterande coach till Fred Shero. Under slutet av hans andra år i organisationen blev han utnämnd till head coach för Flyers och under hans första hela säsong som huvudtränare (1979-80) tog Quinn sitt Flyers hela vägen till Stanley Cup-final, via en svit på 35 raka matcher utan förlust. Ett rekord som fortfarande står sig. Väl framme i finalen blev dock New York Islanders för tufffa och Isles vann i en sexmatchers finalserie. Pat Quinn vann dock Jack Adams Award - priset till den coach som har bidragit mest till sitt lags framgång - för bedriften. Efter ytterligare två år i Flyers fick så Quinn sparken under hans fjärde säsong. 

 

Efter en kort paus från hockeyn, då Quinn studerade juridik vid Widener University, blev han utnämnd till coach för Los Angeles Kings under 1984. Blott två år senare blev han utnämnd till President & General Manager hos Vancouver Canucks. Det var dock inte en helt fläckfri historia eftersom Quinn fortfarande var coach för Los Angeles när han skrev på för Vancouver; ett avtal som skulle börja gälla inför säsongen 1987-88. Detta föll, som man kan misstänka, inte helt väl ut hos Kings som tog det hela till dåvarande NHL-presidenten John Ziegler. Quinn - som färdigställt sin juridikexamen vid San Diego University - hävdade att Kings missat en sak i deras kontrakt och att han således hade rätt i att förhandla med Canucks. 

John Ziegler var emellertid av en annan åsikt och följden blev att Quinn blev avstängd från NHL under resten av säsongen.Han fick inte heller ta över Canucks förrän juni 1987. Därutöver förbjöds han att coacha ett NHL-lag till 1991. 
Quinn visade dock under åren i Vancouver att han hade fingertoppskänsla när det gällde trader och inte minst drafter då han 1988 valde blivande kaptenen (och nuvarande General Managern) Trevor Linden. Året därpå följde han upp med att drafta en viss Pavel Bure... 

 

Med start under de sista 26 matcherna under säsongen 1990-91 tog så Quinn över coachandet och det blev en helt okej historia som hade kunnat bli en riktig saga. Det hela kulminerade med att Canucks tog sig ända till Stanley Cup-final 1994 där dock New York Rangers blev för tuffa i en sjumatchers-serie. Bedriften gav dock Quinn sin andra Jack Adams Award. Quinn stannade som coach i Canucks till 1997 då han fick sparken av lagets nya ägare, familjen Griffiths, med vilka han inte riktigt delade åsikter.

 

1998 tog han över Toronto Maple Leafs och blott tre säsonger senare tog han laget till Conferencefinal där dock Carolina Hurricanes våren 2002 blev övermäktiga. Quinn var med i racet om en ny Jack Adams den säsongen, förresten. Någon som är förvånad? 

Vid OS 2002 coachade Quinn dessutom det kanadensiska superlag som bärgade nationens första OS-guld sedan 1952.

 

Efter en stint på den internationella scenen med fina framgångar med Kanadas U18- och U20-lag tog Quinn sig 2009 så an utmaningen som coach för Edmonton Oilers. Under hans enda säsong i Edmonton slutade dock laget tvärsist i hela NHL och Quinn ersattes till förmån för Tom Renney. Pat Quinn stannade dock kvar i organisationen som "Senior Adviser on Hockey Operations", en position han höll t.o.m säsongen 2010-11. 

 

Två Jack Adams Awards (1980 & 1992), ett OS-guld (2002), ett VM-guld (2004), ett VM-guld för U18 (2008), ett VM-guld för U20 (2009)...

 

Det är rätt fina bedrifter för en coach som satte sin prägel på en hel liga och en hel hockeynation. Vilken sjukdom han led av är ännu inte känt då familjen valt att inte gå ut med det. Pat Quinn somnade in på Vancouver General Hospital den 23 november 2014, 71 år gammal. 

 

För mig har Pat Quinn alltid varit en coach med humör men en coach som jag alltid hyst en stor beundran för. Inte för att jag har något av hans lag nära hjärtat utan för att han utstrålade en passion för hockeyn och en omtanke för sina spelare. 

Vila i frid.