openice.blo.gg

 

Vi börjar väl från början, som brukligt är. Rick Nash kom in i NHL som en bomb säsongen 2002-03 direkt efter draften samma sommar. Columbus Blue Jackets var laget som draftade honom och direkt gjorde han avtryck i ligan. Han gick först av alla i draften och hade enorm press på sig när han satte skridskorna i isen i premiären hemma mot Chicago. Resultatet? Mål direkt. 

 

Nash gjorde totalt nio säsonger i Blue Jackets och var med om ett slutspel med sitt första NHL-lag, när Jackets åkte ut direkt i åttondelsfinalen mot Detroit, säsongen 2008-09. 
Med Nash som en pålitlig målskytt - han noterades bara för färre än 30 mål under två säsonger av nio i ett lag som kämpade i botten hela tiden - var det bara en tidsfråga innan en klubb med större ambitioner skulle försöka locka Blue Jackets till att släppa sin skarpskytt. Och under säsongen 2011-12, medan Columbus kämpade för att räta upp ett lag på dekis, började rykten sippra ut om att lösningen på lagets problem på isen skulle vara att skeppa bort just Rick Nash. 

Detta var just rykten, då lagets dåvarande General Manager Scott Howson (idag är det finländaren Jarmo Käkeläinen) officiellt envist höll fast vid att han inte skulle släppa Nash. Blue Jackets slutade näst sist i Western Conference.  Men framåt sommaren kom uppgifter ut om att Nash själv var villig att ge upp sin no-trade-klausul för att hjälpa klubben komma på fötter. Väl medveten om sitt marknadsvärde insåg han att Blue Jackets skulle få bra betalt och det var det han kunde göra för att hjälpa till. Och även fast ingenting officiellt har sipprat ut kan jag tänka mig att det inte bara var ett lag som under våren 2012 hörde sig för hos Howson. Under sommaren hände det som de flesta förväntat sig. Nash gav upp sin no-trade-klausul och New York Rangers vann dragkampen. Tillsammans med Steven Delisle (idag tillbaka i Columbus efter att ha varit en del av Marian Gaborik-traden) flyttade Nash till New York. Åt andra hållet gick ryske centern Artem Anisimov, assisterande lagkaptenen Brandon Dubinsky och svenske backen Tim Erixon. 

 

Att komma till New York innebär en hel del press. Faktum är att det innebär en otrolig press. Bortsett från Toronto är New York Rangers-fansen de mest krävande i ligan. Kanske var det det som hämmade honom. Mer troligt är dock att det var dåvarande coachen John Tortorellas spelstil, med fokus på försvar och dump-and-chase-hockey, som förstörde för Nash, som stannade på 21 mål och 21 assist på 44 (av totalt 48) matcher den lockoutsäsongen. 

Inför nästföljande säsong, 2013-14, försvann Tortorella och in kom Alain Vigenault från Vancouver. Ironiskt nog signade Tortorella för Vancouver i en affär som...inte riktigt gick som man ville, men det är en annan historia.

Rangers spelstil och attityd förändrades och trots att laget inledde svagt bar Vigenaults bygge hela vägen till Stanley Cup-finalen mot Los Angeles Kings. Nash, som skadade sig redan i andra matchen och missade sex veckors spel, spelade 65 matcher i grundserien och stod för totalt 39 poäng fördelat på 26 mål och 13 assist.

 

Hans facit under första säsongen i Rangers kan mycket riktigt försvaras med en defensiv inställning hos coach Tortorella och en helt annan press utifrån. Under Vigenault tog han ett ordentligt kliv framåt. I grundserien. Men i slutspelet var han inte alls lika framträdande. På 25 matcher gjorde han endast tre mål och sju assist, vilket inte är godkänt för en spelare som ska vara lagets superstar. Rangers tog sig inte till final på spets, men med ett bra kollektiv (och givetvis en Henrik Lundqvist i superform), och däri ligger lagets problem nu.

I år spelar nämligen Rick Nash som den superstar han faktiskt är. 30-åringen har smällt in smått fantastiska 31 mål (bäst i NHL tillsammans med Alexander Ovechkin) och 15 assist på lagets 48 matcher. Många skulle säga att han spelar utan press i år, men faktum är att han själv satte en enorm press på sig själv inför den här säsongen. Under försäsongen fokuserade han stenhårt på konditionsträningen. Och det syns på isen. Nash är snabbare, rappare och kvickare. Han nästan flyter fram över isen, något han visade inatt mot Florida. 

 

Så, kommer en Nash i superform bära Rangers i slutspelet i år? Inte omöligt. 
Kommer det att räcka till en ny final? Nej. Det kollektiv som hjälpte Rangers till final gör visserligen en bra säsong i år också, men Rangers saknar lite djup i truppen. Och med Henke Lundqvists nya maffiga kontrakt ($8.5m/säsong) har laget bundit upp en hel del av lönekapitalet som borde användas till att bygga tredje- och fjärdefemman.

 

Visst kan man säga att den ungdomliga hungern hos Jesper Fast, JT Miller och Kevin Hayes kan bära någonvart. Och man kan säga att Henke Lundqvist alltid är Henke Lundqvist. Och att Rick Nash kommer att skjuta laget vidare från minst en slutspelsrunda.

Absolut. Visst.

 

Men man kan också säga att Anton Strålman var riktigt bra förra slutspelet, att Brian Boyle var magisk, liksom Benoit Pouliot och till och med Brad Richards kom ifrån slutspelet med beröm godkänt. Tuffe Derek Dorsett var perfekt. 

Alla dessa är borta nu och jag ser inte att man har lyckats fylla deras platser fullt ut. 

New York Rangers är ett topplag. De är ett slutspelslag under Alain Vigenault. Men de är tyvärr inget mästarlag. Hur gärna jag än vill.