Ny olja på gång?
Det är ingen hemlighet att Edmonton Oilers är helt under isen. Bottengäng i snart nio år. 1-6-3 de senaste tio matcherna och fyra raka förluster vid full tid, trots fyra tidigare supertalanger i laget. Vad är det egentligen för fel på Edmonton?
Att Oilers har legat i botten av NHL de senaste säsongerna var till en början ingen överraskning. Laget har inte nått Stanley Cup sedan säsongen 2006-07 då man tog sig ända till final men förlorade mot Carolina Hurricanes (som Mats Wennerholm tippade toksist den säsongen). Sedan dess har det gått utför i rasande fart. Efterföljande säsong slutade man sist i dåvarande Northwestern Division och förutom 2008-09, 2009-10 (då man kom näst sist) och 2012-13 (då man kom trea) är det en position man har prenumererat på. Idag fick coachen Dallas Eakins sparken och det är väl ett sätt att starta en förändring, men det gömmer inte faktum: Laget är felbyggt och det kan man knappast rätta till på kort tid. Att Eakins får sparken är en sak. Jag vet inget om situationen i omklädningsrummet, det kan finnas tusentals orsaker till att han får gå nu. Men allra troligast är att han får gå för att det är den enkla lösningen. Det ryktas om att General Manager Craig MacTavish kommer att kliva ner i båset som korttidslösning. Ett rykte som troligen bekräftas senare ikväll.
Värt att notera:
1. Craig MacTavish coachade Oilers mellan 2000-09 och tog laget till två slutspel under den tiden, bland annat nyss nämnda final.
1. Craig MacTavish coachade Oilers mellan 2000-09 och tog laget till två slutspel under den tiden, bland annat nyss nämnda final.
2. Eakins var hett eftertraktad när han lämnade AHL-laget Toronto Marlies i våras; Rangers, Canucks och Dallas Stars var alla intresserade. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig...
Inte på bänken förändringen måste ske
I takt med jumboplatserna genom åren har Oilers fått bra position i draften nästföljande säsong och supertalang efter supertalang har plockats in; Jordan Eberle (22:a totalt 2008), Taylor Hall (1:a 2010), Ryan Nugent Hopkins (1:a 2011) & Nail Yakupov (1:a 2012). Samtliga fyra är stora namn i dagens NHL, men de har en jobbig gemensam nämnare: De är alla forwards. Man har inte plockat in någon högt rankad back av klass utan där har man tradat till sig det man har. Alla vill ha poänggörare och offensiva superstars.
Det är målen framåt som lockar publik och intresse. Men ofta glömmer man att det är målen bakåt som har motsatt effekt. Och mål bakåt blir det i Edmonton. Det saknas en försvarsgeneral. Man har ingen Shea Weber, Zdeno Chara eller Drew Doughty. Istället står man där med spelare som nog helst vill spela någon annanstans. Spelare som skulle göra bra insatser där dom inte behövde känna så stor press. Bland backarna är Keith Aulie, Jeff Petry, Justin Schultz, Oscar Klefbom, Mark Fayne, Andrew Ference & Nikita Nikitin de namnstarkaste spelarna och ingen av dom avskräcker egentligen som superback. Jag skulle vilja ha i princip varenda en i mitt lag. Som bredd. Inte i ett första backpar som ska bära laget i fem-mot-fem, powerplay OCH boxplay.
I mål huserar svenske Viktor Fasth och Ben Scrivens i mål (skaplig räddning inatt för övrigt). Inte heller här ser jag det lugn och den pondus som krävs. Det är inga matchvinnare. Men det är inga nollor heller. Båda två är bra bredvid en bättre målvakt. Ingen av dom klarar att bära ett lag, allra minst ett bottenlag.
För ett tag sen sa jag att Philadelphia skulle bli först ut på marknaden med tanke på att de har en hel del backar som inte presterar. Det har å andra sidan inte Edmonton heller men miljöombyten kan göra mycket.
När det gäller målvakter är det svårare. Ilya Bryzgalov har ju som bekant kritat på för Anaheim och Tomas Vokoun har lagt av. Martin Brodeur, en given klippa, tillhör St Louis och spelar bra där. Problemet i St. Louis kommer när ordinarie förstekeeper Brian Elliott kommer tillbaka. Brodeur har ett korttidskontrakt (t.o.m februari/mars) men mellan Brodeur och Elliott finns unge påläggskalven Jake Allen. Det betyder att det är en keeper för mycket i ekvationen. Då borde det självklara svaret på frågan vara: Brodeur till Oilers. Eller?
Njae, så enkelt är det inte då Brodeur själv har sagt att han vill spela i ett lag som kan utmana om titeln eller vara garanterad förstepositionen. Som vi konstaterat är Oilers inte ett Cup-lag i år, men ska man då plocka in Brodeur, som troligen lägger av för gott efter säsongen, för att rädda hedern och samtidigt peta endera Scrivens/Fasth?
Njae, så enkelt är det inte då Brodeur själv har sagt att han vill spela i ett lag som kan utmana om titeln eller vara garanterad förstepositionen. Som vi konstaterat är Oilers inte ett Cup-lag i år, men ska man då plocka in Brodeur, som troligen lägger av för gott efter säsongen, för att rädda hedern och samtidigt peta endera Scrivens/Fasth?
Lösningen är lika enkel som uppenbar: Minst två av de fyra superspelarna Nugent-Hopkins, Eberle, Yakupov och Hall bör tradas. Enligt det jag har läst mig till är inte Yakupov så populär i omklädningsrummet och han gör inte så många glada i defensiven på isen. "Den nye Ovechkin" skulle kunna vara ett föremål för trade snart och tar man något annat än en back eller två i utbyte är man blindgalna.
Jag har tidigare skrivit om Vancouver (som man kan läsa om här) och Buffalo (som man kan läsa om här). De tär två lag som har eller har haft det lite struligt men ändå tycks ha hittat ett koncept man tänker köra efter för att få det man vill. Edmonton tycks inte hitta något alls.
