openice.blo.gg

 

Toronto är ett lag jag, och många med mig, har svårt att förstå mig på. Ena stunden bländar de hockeyvärlden med ett spel som hämtat från Viktor Tikhonovs CCCP-hockey för att i nästa match se ut som ett gäng glada amatörer på Allmänhetens Åkning. Pressen i Toronto är bortom allt man kan föreställa sig. Mediedrevet är likt fotbollsdrevet i engelska Premier League och spelare och tränare får utstå en hel del när det går dåligt. På senare tid har det dock sett helt okej ut. Sju raka segrar inför mötet med Philadelphia i natt. Skulle det bli en åttonde? Som ingressen avslöjade är svaret "Nej."

Leafs öppnade bäst och hade 2-0 efter 5:40 efter mål av Joffrey Lupul och James Van Riemsdyk. Där och då borde ett mål till ha stängt matchen. Om inte Flyers hade gjort det förstås. Drygt sex minuter senare hade Flyers kommit ikapp. Toronto tagit ledningen igen och Flyers kvitterat än en gång: 3-3. Sen gled matchen Toronto ur händerna och slutsiffrorna skrevs till 4-7. Vad betyder den här förlusten för Toronto Maple Leafs?

 

Toronto är inte ett lag av individualister. Faktum är att laget ser bra byggt ut, för första gången på riktigt länge ska tilläggas. Jag gillar blandningen av karaktärer och rollerna känns bra fördelade. Det skvallrar inte minst de sju raka segrarna om. Däremot finns det ett par saker som jag höjer ett varningens finger för, och som jag skulle vara en smula oroad över om jag vore Toronto-supporter:

 

1. Phil Kessel är överlägset bäste poängplockare. Med sina 36 poäng är han 16 poäng före tvåan James Van Riemsdyk. Vad händer om Kessel går sönder? Toronto är inte Pittsburgh, L.A eller Chicago. De har inte ytterligare en spetsspelare att lita på. JvR har varit över 50 poäng en säsong - förra säsongen - av sina sex och ser ut att toppa det i år. Men han bär inte laget själv. 

 

2.Målvaktssidan är inte den mest rutinerade. Jonathan Bernier och James Reimer är båda 26 år. Tillsammans har dom en Stanley Cup-match under bältet (Bernier för Kings under slutpelet 2012-13). Rutinen och kylan saknas och det kan vara en issue i Toronto med all press utifrån när vi närmar oss vårkanten och kampen om slutspel. Vad som däremot talar till deras fördel är hungern. Det finns ingen rivalitet mellan de två och de hjälps åt att försöka dra Leafs åt rätt håll. Men frågan är om det räcker? 

 

3.Leafs har de senaste åren spelat ruggigt bra i perioder för att sedan choka och  missa slutspel. Faktum är att man bara har tagit sig till slutspel en gång sedan säsongen 2003-04. Det var 2012-13 då man åkte ut mot Boston efter sju matcher. Pressen utifrån i kombination med ett uselt facit över det senaste decenniet gör att organisationens axlar är mycket tyngda av allvaret. 

 

En förlust sabbar inte en säsong, men nu ger man sig ut på en sju matcher lång roadrip med början ikväll när man gästar Chicago, ett av ligans bästa hemmalag. På tisdag väntar sedan Dallas innan Leafs tar julledigt och fem dagar hemmavid. Två poäng på de här två matcherna bör ses som godkänt. Slår man Hawks ikväll, vilket jag har svårt att se, bör det kunna bli fyra. Dallas ska man slå om man ska till slutspel. En förlust där (också?) skulle sätta krydda på tillvaron. Det är nämligen bara fem poäng ner till nionde plats, precis utanför slutspelet.

 

Om jag vore Torontosupporter skulle jag ändå önska mig en sniper julklapp. Går Kessel sönder har man rejäla problem. Historiens vingslag är tunga, men där kan bara hårt arbete hjälpa. 
De oprövade målvakterna har något på gång och den kemin de visar gör att en förändring där kommer att förstöra mer än hjälpa. 

 

God Jul, alla Toronto-fans!