openice.blo.gg

De senaste åren har vi sett New York Islanders, Long Islands stolthet, missa slutspel och mest hålla till i botten. Misslyckade trades, missade free agents och smått kaos i klubben har gjort att grunden varit som bortblåst. Från  och med säsongen 1992-93 har Isles blott tagit sig till slutspel sju gånger och endast en gång har man tagit sig förbi första rundan. Det var de facto våren 1993. Det är 22 år sedan. Tjugotvå år sedan. En evighet. 

 

De senaste åren har jag mest förundrats av, och kanske skrattat lite åt, Islanders sätt att sköta saker och ting. Laget har saknat en stabil försvarslinje och en go-to-guy i målet. De senaste säsongerna har Chad Johnson, Evgeni Nabokov, Anders Nilsson och Kevin Poulin vaktat målet. Det är inte målvakter som inger respekt eller målvakter som på egen hand kan vinna flera matcher (gärna i rad). Ser vi på lagen runtomkring Isles så har Rangers haft Henrik Lundqvist ett bra tag, Devils hade Martin Brodeur och ersatte honom med Corey Schneider, Boston har Tuukka Rask. Listan kan göras längre.

 

Under förra våren tycker jag inte heller att det såg ut att vara någon ändring på väg men sen hände något. Backen Andrew MacDonald skeppades till Philadelphia dagen innan deadline day. På deadline day försvann även forwarden Tomas Vanek, som inte gjort någon hemlighet av att han minsann inte tänkte stanna kvar i New York. Vanek spelade resten av säsongen i Montreal och återfinns idag i Minnesota Wild. 

 

General Manager Garth Snow gjorde ingen hemlighet av att laget skulle byggas om defensivt och han försökte också få backveteranen Dan Boyle (38) att signa som första pusselbit. Snow var så pass intresserad av Boyle att han skickade ett conditional draft pick till San José för att ostört kunna förhandla med Boyle under tre veckor. Det gick dock i stöpet och Boyle valde lokalkonkurrenten New York Rangers, där han signade ett kontrakt värt $9m över två säsonger. 

 

Jakten gick vidare och den första pusselbiten blev istället den sista utposten. För ett fjärdeval fick Islanders rättigheterna till Jaroslav Halak som under en trade-cirkus på deadline day föregående säsong hamnat i Washington och satt på ett utgående kontrakt. Och när Halak väl kritat på ett fyraårskontrakt värt $18m framstår helt plötsligt Snow som ett geni. Som jämförelse skrev Vancouver ett treårskontrakt med Ryan Miller för samma totalsumma. Här har vi  grunden till Islanders framtid och succé i år. Halak inger ett lugn och en stabilitet som laget länge saknat. Det har dessutom tagit mycket av pressen på nyss nämnda Chad Johnson. 

 

 I början av oktober föll så försvaret på plats när Snow på en och samma dag bytte till sig Nick Leddy från Chicago och Johnny Boychuck från Boston Bruins. Båda två fick lämna sina lag då lönetaket närmade sig och lagen behövde stärka upp inför framtiden. För Chicago innebär löneposterna på Jonathan Toews och Patrick Kane ($10m per säsong och spelare) att man måste hitta lite utrymme på annat håll. Speciellt när spelare som Johnny Oduya och Michal Roszival har utgående kontrakt den här säsongen och efter nästa säsong löper Brett Seabrooks ($5m/år) deal ut. 

För Leddy fick Chicago den finske backtalangen Ville Pokka, T.J. Brennan, Kent Simpson och rättigheterna till Anders Nilsson (som valde KHL-spel). Spelare för framtiden. En bra deal för båda parter. Isles fick förstärkning för nuet och Hawks för framtiden. 

 

  

 

 

 

Boychuck betalade Isles för med draftval; andravalet i 2015 års draft, andravalet i 2016 års draft samt ett conditional draft pick för tredjerundan 2015 (dessa detaljer har jag inte kommit över). Med det visar Isles att man inte tänker försöka lita på draftval för framtiden. Man håller kvar förstavalet men betalar med lite framtid för att lyfta laget nu. För Boston var det kanske lite mer av en chansning. Boychuck har visserligen ett utgående kontrakt, men jag har svårt att se att han inte stannar i Islanders med tanke på den säsong de gör. Förutom det givna första backparet Leddy - Boychuck finns även Travis Hamonic, Lubomir Visnovsky och hyperintressante Calvin De Haan. Inga dussinspelare men samtidigt inga spelare som bär laget. Än en gång har Snow hämtat in spelare som tar bort mycket av pressen på de som kanske inte ska ha den från första början.

 

Offensivt leds laget, givetvis, av kapten John Tavares (24år). Med sitt spelsätt och sin pondus upptar han inte bara motståndarnas energi när han har pucken. Han är ett konstant störningsmoment. Det öppnar upp för spelare som Kyle Okposo (26), Brock Nelson (23) och Ryan Strome (21). Därutöver har laget ett visst sparkapital i Nikolai Kulemin (28), Michail Grabovski (30) och Michael Grabner (27). Just Grabner har varit skadad och missat över 30 matcher men gjorde mål senast mot Philadelphia. Även Kulemin målade i den matchen.

 

 

 

 

 

För fysiken står Cal Clutterbuck, som gör sin andra säsong i laget sedan han anslöt från Minnesota, stenhårda Matt Martin (flest tacklingar i hela ligan) tillsammans med nyss nämnda Travis Hamonic. 

 

New York Islanders lämnar nedgångna Nassau Colisseum inför nästa säsong och flyttar till Brooklyn. Nya hemmaarenan heter Barclays Center och är idag basketlaget Brooklyn Nets hemmaborg. 

Att mycket hände i somras är troligen ingen slump. Sista säsongen innan flytten till Brooklyn. Oavsett hur pass fräsch arena ett lag har kommer ingen publik om laget spelar som en påse cornflakes. Därför "offrades" ett gäng draftval och stabiliteten byggdes snabbt. Kanske snabbare än de själva trodde. Nu är de bäst i hela NHL och väldigt mycket talar för att de håller sig kvar i toppen. 

Med den förhållandevis unga trupp Islanders förfogar över finns en hunger och en kemi av sällan skådat slag. Men man ska också komma ihåg att det är en väsentlig skillnad på 82 grundseriematcher och slutspelsomgångar i bäst av sju och där kan laget ha en del att lära. Kanske kommer man också att trada till sig lite rutin när det närmar sig slutspelet. En Iginla-typ eller en Justin Williams-typ. 

 

Klart är att den re-build man tänkt göra har gått bra, och snabbt. Vad som blir Garth Snows största uppgift till nästa säsong är att se till att den här gruppen kan spela lika bra igen. Med den magi och fingertoppskänsla han visade inför den här säsongen bör inte Isles-fansen vara jätteoroliga. Dock har man en tung historia av lite sämre värvningar. 

 

 

 

 

 

 

Nu har Snow lärt sig läxan. Islanders är rustade för framtiden. Om ni inte har bokat det redan så kan nog ett besök i Barclays Center vara värt att kolla upp nästa säsong. Det kommer att bli åka av.